Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grofhet förbittrad och stötte honom tillbaka, så att han
förlorade jemvigten och följde sin vördiga rivals
efterdöme på den motsatta sidan af landsvägen.
Jungfru Anna hade emellertid lätt och skickligt
tyglat sin springare samt besvarade nu rodnande
och med obeskrifligt behag de fremmandes
helsning. Den blåklädde gjorde några korta, men
artiga ursäkter, och derefter redo båda riddarne
i sporrsträck uppåt kullen igen, utan att
någon af betjenterna hade lust att följa dem. De
skyndade i stället att hjelpa upp de stackars
kullslagna herrarne, som, temligen bestörta och
fulla af blygsel, satte sig åter till häst och
undveko den småleende Annas muntra blickar.
I detsamma kommo trenne andra ryttare
från Hellekis-sidan. De igenkändes genast för
Jörans trenne broder, Kammarjunkaren Nils,
Hofjunkaren Axel samt Landtjunkaren Erik
Posse. Den allmänna nyfikenheten och
förundran öfver de tvänne fremmande riddarne
meddelades äfven dem, och de förmådde sin
broder att genast bryta Konungens bref, som
hade till utanskrift: ”Oss älskeligh dhen ädle ock
vählbördige Her Gören Knutfzson Posse till
Hällekis, Nådheligen:” Brefvet innehöll hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
