Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Och du skall få se, att denna uppoffring,
såsom du kallar den, medför sin belöning,”
inföll Grefve Brahe; ”du skall få se, att en redlig
man kan blifva lycklig med en ädel qvinna,
utan att deras förbindelse behöfver börjas med
någon ridderlig kärlek, eller hemliga möten,
eller segrar öfver medgiljare och vandringar i
månskenet.”
Liljensparre teg, ooh en djup suck bevisade,
att alla hans kärleks minnen vaknade i hans
bröst. Äfven Brahe blef tankfull. Slutligen
började Liljensparre åter:
”Det var likväl lyckligare tider fordom!
Mins du, när jag först följde den späda
Gunilda Bjelke till hofvet? Hon var då endast åtta
år, och jag tolf. Den lilla engeln var redan
fader- och moderlös samt vexte som en ensam
lilja på sitt Liljesta, då min far kom resande
med mig hemifrån Småland, och for in på
Liljesta öfver natten. Hennes bror, Axel, bad min
far taga Gunilda med sig till Drottning Catharinas
hof, emedan han trodde henne kunna göra
lycka der genom sin konst att spela luta, som
allt se’n Kung Gustafs tider har varit på modet
hos oss; och, ehuru barn jag var, fattade jag en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
