Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynglingen, hvars så heliga känslor och lidanden gåfvo
anledning till snubbor af Fru Ebbas rätt
profana stämma, och då Liljensparres och Annas
blickar af en händelse möttes, rodnade de
båda ännu mer, emedan hennes blick uttryckt ett
deltagande, som hon dock velat dölja, emedan
hennes känsla sade henne, att det var nästan
för lifligt.
”Nå, Gref Göstaf! Så säg då!” skrek Fru
Ebba otåligt. ”Jag förlåter er allt, bara ni inte
längre pinar mitt tålamod.”
”Var inte rädd, jag vet nog hvad jag säger!”
hviskade Grefven åt sin vän och tillade sedan,
åter vänd till frun i huset: ”Det är alltför
beklagligt, att en riddersman, som jag, skall
nödgas visa min tacksamhet emot vår älskvärda
värdinna med ett så ohöfligt uppförande. Och
det skulle ännu mer öka min grämelse, om
denna min oartiga glömska gåfve Fru Ebba Posse
anledning till den orättvisan, att anse alla vår
nådige Konungs och vår hulda Drottnings
cavaljer lika försumliga, som jag olyckligtvis
nödgas erkänna mig sjelf.”
”Nå, men så låt höra då!” utbrast Frun
förifrad. ”Hvem har tagit målet ur mun på Gref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
