Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ena fönstret, för att betrakta den redan
gryende sommarmorgonen, som spridde sitt matta
sken öfver den lugna sjöns speglande yta och
förgyllde kanterna på molnen, hvilka i underliga
gestalter sväfvade öfver himlahvalfvet. Då
och då vågade Anna upplyfta sin blick och
möta de uttrycksfulla blå ögon, som riddaren fäste
på hennes rodnande ansigte, öfver hvars
hulda drag redan morgonrodnadens tidigaste strålar
gjöto en underbar, hänförande glans, och han
kände hos sig den ridderliga galanterianda
uppvakna, som förskönade den tidens hoflefnad.
”I sanning!” sade han, i det han lätt
vidrörde blommorna, som stodo i fönstret. ”Denna
nejd är ett paradis! Aldrig ser man på andra
orter någon så skön blomma som på
Kinnekulle.”
Anna rodnade, emedan hon väl visste, huru
hon kallades af allmänheten. ”Jag har fått
dessa frön af Drottningen,” svarade hon, ”och
det är mig ganska kärt, att i dem se min
dyrbara Frändes minne vexa upp och blomma.”
”Drottningen talar ofta om er,” sade
Liljensparre. ”Jag har hört henne mången gång
yttra den önskan, att hafva er hos sig. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
