Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Min gubbe släppte deremot inte honom,
innan han fick hit den lilla Anna. Och nu i
synnerhet, sen vår Britta är borta, skulle vi
inte gerna vilja vara af med henne. Min man
trifs inte, om han icke har någon flicka i
huset. Men Drottningen är också min fränka, och,
om hon nödvändigt vill ha den lilla tösen till
sig, så får jag väl lof att ge efter. Och det kan
jag säga, snäll och beskedlig är hon nog, min
Anna; men hon kan också sätta sig på sin kant,
om det behöfs, det vet jag. Derför passar hon
också för hofvet. Dessutom vill jag gerna ha
henne hän, för Jörans och mina andra
gossars skull. Men det är detsamma, det! Dem
kunde jag nog hålla i styr. Men det är synd
om tösen sjelf; hon behöfver komma till hofvet,
för att få sig en fästman, som kan passa henne
bättre än våra stackars ungherrar här på orten,
fast, Gudnås, de icke heller äro många. Huru
är det, Gref Göstaf! är ni sjelf förlofvad?”
Grefven blef litet häpen vid denna oväntade
fråga; men lyckligtvis inträdde Jöran i
detsamma.
”Nå, Jöran!” vände Fru Ebba sig till honom,
”jo det är vackert af dig, att icke veta att ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
