Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna tänkte spatsera i dag; men jag affärdade
honom med en örfil, och, om han och hans
herre gå och vänta på stranden, så är det
derföre, att Tuwo icke kunde få i sitt hufvud, att
jag inte kan veta, utan bara gissa, hvart min
matmor behagar gå; och om jag gissar orätt,
så är det inte min skuld.’*
”Ser du der längst nere vid hamnen, vid
Råbeck?” sade Jungfru Anna, utan att låtsa gifva
akt på Bollas ord, ehuru hon inom sig säkert
var ganska nöjd att hafva sluppit Herr Jörans
sällskap. ”Jag tror, de fremmande herrarne
spatsera der borta. Åtminstone tycker jag, att jag
känner igen den ena blåklädda. Har du kanske
bättre ögon än jag?”
”Ja, det är säkert Grefven,” svarade Bolla.
”Men den lilla, vackra herrn, jag menar
Stallmästarn, har tagit en underlig klädning på sig.
Det skulle vara roligt att se honom litet
närmare i den der nya drägten. Men i sjelfva
verket begriper jag inte, hvarföre herrarne gå der
nere vid stranden och spatsera. Det är mycket
vackrare i djurgården. Inte vill jag heller tro,
att Petrus är ett dumhufvud.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
