Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afstånd från de skrikande fruntimren. Herr
Jöran sprang efter, upptänd af det häftigaste
raseri; men en gammal man i mörk rock, med
ett kraftigt, solbrändt ansigte och klara, ljusa
ögon trädde fram emot Liljensparre, med käppen
i handen. Båda stannade genast och sågo
förvånade på hvarandra, emedan de voro hvarannan
alldeles obekanta.
”Hör på, min unga Herre!” sade den gamle,
sedan han med en uppsyn af vördnadsbjudande
allvar några ögonblick betraktat Liljensparre:
”när man skjuter till måls, är det väl en
skyldighet att först göra sig underrättad, huru
vida det finns menniskor i grannskapet. Hvems
var skottet? Men det behöfver jag väl inte
fråga. Det kunde ingen annans vara, än den
framfusiga Jörans.”
Så snart Anna fick se den gamle, sprang
hon fram med ett utrop af glädje, fattade hans
hand och tryckte den till sina blomstrande
läppar. Gubben lade den andra handen på hennes
lockiga hufvud, och, sedan han med faderlig
ömhet betraktat hennes hulda ansigte, böjde
han sig ned och kysste henne på den klara
pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
