Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte Liljensparres ring på hennes finger och
lade henne i hans öppnade famn. Hon gömde
stilla, gråtande sitt ansigte vid hans lycksaliga
bröst.
Prinsessan trädde rörd ifrån det älskande
paret. Grefve Brahe höll ännu den tredje
ringen i handen, och hans uttrycksfulla blickar
sökte hennes. Det tycktes, som han velat tala;
men den annars så vältalige ädlingen saknade
nu helt och hållet sin talförmåga.
Ett ögonblick, förrådde Furstinnans ädla
ansigte, då hon såg på honom, en häftig inre strid:
vexlande uttryck af stormande känslor sväfvade
öfver de hulda dragen. Men snart vände hon,
med hög sjelfbeherrskning, sitt våta öga emot
det blåa fjerran.
”Hvad är det för en lysande färg, som
kommer der bortifrån?” frågade hon med en röst,
som blef allt mer lugn och munter. ”Det är
en brudskara, tror jag. De hafva så brådtom,
för att bevara den granna bruden för ovädret,
som förestår. Det är förmodligen gäster, som
ärna sig till Hellekis. Vi måste väl också skynda
oss dit!”
Ett drag af djup, men manligt qväfd smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
