Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del en öfvcrnaturlig känsla af undergifrenhet, som
för-qväfde, ja, som icke ens Ut uppkomma den ringaste
tanke på olydnad eller tvekan — ingen kunde urskilja
det i de beständigt nedslagna ögonen, de, af vana vid
förödmjukelser, undergifna och betryckta åtbörderna.
Tigande följde den arma på de vidsträckta
tiggarvan-dringarna sin far, bar hans ofta tunga påse, nöjde sig
med de smulor han lemnade öfriga af de
sammantigg-da måltiderna, och sof som en hund vid hans fötter om
nätterna i den koja, der endast en fattigdom, icke
minga grader bättre än deras, lemnade dem tillträde.
Då dörren öppnades, drog sig flickan undan i vrån,
så att den inträdandes blick genast föll på gubben:
det var gårdens inspektor, som af en händelse kom att
se sig om i flygelbyggningen. Han var en medelålders
man, med vanan att befalla afspeglad i hela sitt väsende
och uttrycket af beslutsamhet och allvar hvilande på de
tunna läpparna. Åsynen af tiggargubben väckte genast
hans uppmärksamhet.
•Ovad är du för en?» frågade han, i det han med
skarpa ögonkast betraktade den gamle. »Har du pass
och betyg?»
Gubben riktade ögonen med en viss långsamhet på
den frågande, och tycktes tveka om svaret.
Inspektörens uppsyn röjde att han kände sig förargad.
»Hörde du hvad jag frågade?» återtog han och tilläde:
»Är du för god att stiga upp och svara, när man talar
till dig?»
»Hå, hå,» pustade gubben ändtligen, men utan att
resa sig upp, »jag är så gammal, jag hör så illa, jag
ser så illa.»
Detta var en uppenbar osanning, åtminstone hvad
synen beträffade, ty ögonen gnistrade så klara och skarpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
