Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE KAPITLET.
Så snart bullret af den ankommande vagnen hördes
i alléen, reste sig den lyssnande gårdshunden vid
slottets grönmålade dubbelgrind, och utbröt i ett vildt skall.
Den trasiga tiggarflickan, liksom drifven af en instinkt,
hon äfven, skyndade fram till grinden och öppnade
den, så att hon blef stående på ena sidan, medan
hunden hoppade på den andra. Då de båda syskonen
åkte in genom grinden, kastade grefvinnan en vänlig
blick på sin gamle bekante, hunden, medan Thilda,
såsom det under hela resan varit henne ålagdt, likgiltigt
kastade en slant åt flickan. Skjutspojken, som
körde straxt efter vagnen, visade likväl den
menskligaste sympatien: han smålog åt tiggarflickan, der
hon böjde sig till marken, för att upptaga slanten.
Men hastigt framstörtade betjening både från stora
byggningen och flyglarna, för att emottaga de
ankommande. Den gamle Stensson visade sig på trappan
med sitt gråa hufvud blottadt, medan tvenne af
livrébetjeningen öppnade vagnsdörren och ett par andra
togo välvillig hand om skjutsgossen, som man förmodade
medförde någon af grefvinnans kappsäckar.
Så snart vagnen blifvit öppnad och Stensson igenkänt
hvem som följde grefvinnan, blef han dödsblek, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>