- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
35

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då han såg på Evert, mannen i sjömansdrägten, som,
under ett dystert bemödande att undertrycka sin inre
skakning och med armarna korsade, stirrade på sin syster
och far. Kyrkoherden anade genast hvem han var»
och af den spända och forskande blick, han fäste på
honom, var det lätt att finna att den gamle grefVen
just nyligen invigt honom i familjens inre förhållanden.

Stensson hade haft den grann lagen heten att
genast aflägsna den öfriga betjeningen hvar och en åt
sitt håll, så att, i fall ett uppträde skalle inträffa,
det icke blefve oroadt af vittnen, som kunde befinnas
olägliga.

Grefvinnan räckte snart ut handen efter sin dotter,
och Thilda frambar genast det något oroliga barnet.
»Det är min Ada!» sade grefvinnan, i det hon ledde
fram den lilla. »Helsa på morfar, barn — der ser
du morfar, som vi så ofta talat om, och som vi be
Gud for!»

Den gamles rörelse, när han såg sitt barnbarn, blef
honom öfvermäktig: då lilla Ada kastade en slängkyss
åt honom, men drog sig tillbaka, för att liksom söka
en tillflykt hos modern, begynte grefvens knän att
svigfa. Den uppmärksamme Stensson ryckte hastigt
fram en stol, och grefven satte sig. I detsamma kom
den åldrige att lyfta sina blickar så att de föllo pi
sjömannen, sonen.

Det var liksom en förstening kommit öfver den
gamle: han förmådde icke frambringa ett ljud, han
gjorde ingen åtbörd, ulan stirrade endast orörlig på
den besynnerliga gestalten, som stod framför honom.

Grefvinnan blef först förskräckt, men sade sedan med
lemligen återvunnet lugn: »Det är Evert, min far

— läcks pappa emoltaga honom?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free