Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då gjorde Stensson en djup bugning och sade:
»Förlåt, herr grefve, om jag stör ett ögonblick: befaller
herr grefven att jag anskaffar hvad som är behöfligt för
herr grefvens toalett?»
Evert såg skarpt på Stensson och studsade vid
grefve-titeln: då matroserna på sjön ville smäda honom,
kallades han grefven — det var hans öknamn ombord. Men
ban besinnade sig nu och svarade: »Skaffa hit hvad
som behöfs — jag måste väl ändå låta tackla mig som
landtkrabba, medan jag är här.»
Rysande öfver grefvens råa uttryck, drog sig Sienssoa
tillbaka och lemnade honom ensam.
Endast några Ögonblick stod den nu mer än
fyratioårige sonen, härdad af mödorna under ett ohyftadt
lefnadssätt, men tillika tärd af tygellösa uisväfningar,
såsom en af sitt samvete anklagad och dömd brottsling,
inför den tjuguåriga, renhjertade, bortgångna moderas
bild. Han kände en blygsel, som misshagade hans
förderfvade själ; och då till och med ett par tårar höllo
på att tränga sig fram, aftorkade ban dem hastigt,
slog sig med knytnäfven för pannan och ulstölte en
engelsk svordom. Derefter gick han till ett fönster,
liksom för att kasta en blick utom det q vä i Vande
fängelse, hvaruti hans förderfvade nalur kände sig
besvärad.
I detta ögonblick inträdde kyrkoherden. En så skarp
menniskokännare, som honom, kunde det icke uudgå
att Evert var invecklad i en inre strid, och’att denna
strid befann sig just på den afgörande punkt, då ett
enda ord kunde bestämma utgången till godt eller ondt.
Med dem lugna säkerhet, som medvetandet af en ädel
afsigt ingifver, framträdde kyrkoherden och helsade
Evert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
