- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
58

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bildningen fattats dem v funnit många sjålar så upphöjda
och sköna, alt jag icke tvekat i dem erkänna en
strimma af Guds eget ljus, såsom det heter i Vishetsboken

— jag vill säga, att den sanna själsådelheten kan finnas
så väl i det lägsta stånd, som i det högsta, så väl hos
vilden, som hos den mest bildade. Om fru grefvinnan
tillåter mig gifva denna ädelhet, då den’är af rätta ar*
ten, sitt egentliga namn, så kallar jag den kristendom:
derlill hör nemligen ett element, som i allmänhet icke
begripes af dem, hvilka skåda verlden från den
verlds-liga bildningens synpunkt, och detta är helt enkelt
Guds anda.»

Grefvinnan betraktade kyrkoherden med någon
förundran. Hon kände icke rält igen uttrycken: de läto,
tyckte hon, lilet profana; men hon visste för
ögonblicket ingenting att anföra mot dem. Hon kastade ögonen
åt dörren, genom hvilken Stensson inträdde.

Stensson framgick till Evert och hviskade honom
några ord i örat. Evert sprang upp och såg något
förlägen ut.

En blick af den gamle grefven träffade Stensson,
och den erfarne trotjenaren besvarade, efter en kort
besinning, den skarpa blickens fråga. »Det är en
frem-mande, nådig herr grefve, som söker grefve Evert.»

»Bjud den fremmande att stiga hit in!» befallte
grefven. Då Stensson tycktes tveka, tilläde hans herre?
»Eller hvem är han?»

På Everts panna uppsteg en rodnad; han sammandrog
trotsigt ögonbrynen och sade, i det han trädde fram:
»Det är en af mina messkamrater: han heter Lodman,
och jag skall genast gå till honom.»

Just som Evert ville aflägsna sig, sade den gamle:
»Dröj, Evertr Det var ju mannen, som du nämnde i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free