Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycker om er,» sade grefven: »ni skall icke obelönt ha
visat välvilja och haft förtroende till en Lillienstedt.
Ernar ni fortsatta er bana på sjön?»
Matrosen log. »Ja, nog får jag fortsätta! Jag har
kommit hit just på Lillienstedts begäran: han trodde
att han skulle kunna få ett skepp af sin far — då
vill jag följa med honom. Är det så, sir, att ni har
råd, så ber jag för gossen: en dugtig karl är han,
när det gäller, det vet jag; och blir han några år äldre
och stadigare, så träffar väl också han den som väcker
honom.»
»Hvad menar ni med det?»
»Jag vill säga rent ut, sir! Ni är en gammal man,
sir, och ni måtte ha funnit den rätta friden, som jag
vill förmoda af edra hederliga grå hår. Jag ser aldrig
ett grått hufvud, sir, utan att tänka på att den mannen
haft längre tid än andra att besinna och vandra
på Guds vägar. Då vet ni säkert, sir, att en hvar
har sin stund. Lillienstedts stund är ännu icke
kommen, så vidt jag vet; men säkerligen skall den komma
— den skall komma med Guds hjelp!» Han kastade
en blick full af välvilja på Evert.
Men den gamle grefven besinnade sig några
ögonblick. Derefter sade han: »Evert, följ mig! . . .
Behagar herr kyrkoherden komma med!»
Han tog kyrkoherdens arm och gick, åtföljd af
sonen.
»Jag önskar tala några ord med er!» sade grefvinnan
till sjömannen, som derföre stannade med henne
i salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
