- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
65

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillbaka — det rar ett ögonblick, då tvenne hårda och
präktiga sinnen voro nära att på en gång smälta för
kärlekens eld, af försoningens tår.

Ken öfver vissa hjertlösa menniskor hvilar en
förbannelse, hvilken så smittosam vidlåder deras väsen,
att blotta närvaron af deras bild medför en underbar
verkan, ett förderiligt inflytande på deras närmaste
om-gifning. Deras blick bar en besynnerlig egenskap att
framkalla det onda och olyckliga ur alla förhållanden.
Sådana varelser utgöra motsatsen till de högt
begåf-vade naturer, hvilka välsignelserik t och glädjebringande
sprida omkring sig sällhet och trefnad, verka försonande
på alla missförhållanden, och med ett mystiskt välde
bilda paradisiska uppenbarelser omkring sig.

. En af de förderfbringande varelser, som åstadkommit
mera ondt i yerlden, ån de ens sjelfva hunnit tänka,
var grefvinnan Emerence. Utom de förbannelser, bon
genom ränker och illvilja dragit öfver lillienstedtska
huset medan bon lefde, verkade på ett oväntadt sätt
änou efter döden hennes bild, uppställd i hennes makes
rum af honom, som hon likväl vetat att förblända:
det var en knäppning i porträttets ram» en
knäppning, den vidskepelsen väl skulle kunnat tillskrifva onda
makters inflytande, hvilken på en gång drog Everts
blick ditåt. Han spratt till vid åsynen af den
förhatliga bilden; ansigtets uttryck förvandlades från blygsel
och smärta till trots och bitterhet; de stora musklerna
öfver ögonbrynen svällde, och ur djupet af ögonen
flammade hat och vrede. Slutligen sträckte han en
hotfull knuten nåfve mot den liflösa bilden och blef
stående orörlig.

Grefve Severin hade, med det grålockiga hufvudet
upprätt och med en viss värdighet i blick och åtbörder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free