Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga Anna Rahm var, det fick hennes
religions-lärare erfara, en rikt begåfvad natur, hvad själens
medfödda förmågor beträffade: hon hade utmärkt godt
begrepp och förträffligt minne. Men den man, som
på embetets vägnar gaf henne undervisning bland de
öfriga nattvardsbarnen, kunde icke föreställa sig huru
stora anlag som lågo outvecklade i hennes själ. Han
berömde och utmärkte hennes flit; men ibland det
betydliga antalet barn gaf han henne ingen serskild och
genomträngaude uppmärksamhet. Hon förblef derföre
så mycket mera öfverlemnad åt sig sjelf, som hennes
far lefde ett ensligt, afskildt lif, dit det icke kunde
vara behagligt för en undersökare eller ens en af
alltför vidsträckta verldsliga befattningar upptagen
själasörjare att intrånga.
Emellertid bade religions-undervisningen, som är ett
utsade, hvilket visserligen erhåller sin vext och sin
frukt ofvanifrån, för den unga flickan öppnat en helt
annan verld, än den hon erfarit under tiggarlifvets
mödor: hon hade i de föreställningar, som blifvit väckta
bos henne, funnit en tillflykt, ett paradis, hemligt
fönraradt i djupet af hennes medvetande, dit hon
kunde fly utan alt den yttre verlden visste att hon befann
sig der; då bon tigande följde och tjenade sin far,
häftande för hans hårdhet, kunde hennes slutna inre
lefva ett fördoldt lif i känslorna af himmelskt ljus,
gudomlig nåd.
De tankar, som nu sysselsatte henne, voro heliga:
genom dem kände hon sig styrkt att fördraga, hvad
bon icke kunde undvika — det var ödmjukhetens och
försakelsens krafter som hon närde med dessa sina
heliga tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
