- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
78

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad säger du, mitt barn,» vände sig kyrkoherden
till flickan, utan att bry sig om gubbens trots — »vill
du komma i grefvinnans tjenst?»

Flickan svarade intet ord; men hennes oroliga
uppsyn och häftiga andedrlgt förrådde att hos henne sval*
lade eu liflig sinnesrörelse.

Men gubben trädde ifrigt framfor henne, för alt
hindra henne i fall hon velat öppna sin mun; den
gamles anletsdrag förvredos af en djup förbittring.
»Det är icke värdt att prosten söker förleda mitt
barn: hon skall icke svika sin far och vara olydig
mot honom. Lit på, vördig prost, att jag tar henne

med mig — och jag vill genast gå härifrån––Men hur

var det, vördig prost, jag fick ju löfte om en liten
penning på vägen T Nog kunde prosten hjelpa mig med
den saken? . . . Eller menar prosten jag skulle laga
att få tala med nådig grefven sjelf? Han skulle visst
inte neka att bisträcka mig!»

»Du vet att grefven icke vill se dig,» sade
kyrkoherden, »och att han just derföre öfverlemnat åt mig
att bestyra om det understöd han vill skänka dig.
Du bedrar dig, om du tror att du skulle kunna förmå
grefven att ändra sitt beslut eller låta dig sjelf få
hushålla med penningarna som du vill.»

Gubben öfverlade en stund med sig sjelf; slutligen
antogo hans drag uttrycket af ett större välde öfver
sinnesrörelsen, och han plirade listigt på kyrkoherden,
medan han oförmärkt sänkte handen i fickan, för att
öfvertyga sig om han hade både grefvinnans och
sjömannens penningegåfvor der i all säkerhet, så att han icke
vore så utan tärpenning, som han ville inbilla
kyrkoherden. »Ja, ja, prosten tör nog ha rätt,» yttrade han
slutligen: »kanske grefven är bäst belåten att inte se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free