- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
79

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig — se, det kan jag nog betänka. . . . Men bör,
vördig prosten, hvarför skulle de vilja ha dotter inin
här på godset, om de inte vilja ha mig här — kan
prosten säga det?»

»Det kan jag säga dig, gamle Rahm!» svarade
kyrkoherden. »Grefven, eller rättare grefvinnan, skulle väl
vara hågad att kosta något på flickan, för att få folk af
henne, förslår du; men med dig sjelf vore det litet värdt
att tänka på något sådant: du är och förblir den du
alltid har varit. . . . Men du lastar ett stort ansvar på
ditt samvete, gubbe, om du för din egen skull
förspiller ditt barns välfärd — kom ihåg det!»

»Jag släpper henne icke!» skrek gubben meden ifver,
som visade alt han måste försätta sig i en häftigare
skakning, om han skulle kunna undertrycka sitt
samvetes röst.

Kyrkoherden, som bedömde bans känslor med öfvad
blick, sade endast: »Du kan besinna dig på saken,
gubbe: jag skall tala med grefvinnan i afton. Du må
bli här öfver natten — jag vill lemna dig en
respen-ning sedan!» Med dessa ord aflägsnade sig kyrkoherden.

Så snart han gått, vände sig den gamle till sin
dotter. De små lömska ögonen brunno i hans hufvud,
och han syntes liksom falla i ett raseri, ty ban ryckte
sig sjelf i det grå håret, medan han fnyste som ett
uppretadt vilddjur. 1 början tycktes han icke ens
blifva varse den bäfvande flickan, som kröp
tillsammans i en vrå, stum och undergifven, liksom hon
förbidat någon grym våldsamhet af honom; men denna
gång tycktes han annorlunda besinna sig. Sedan han
gått några slag af och an på golfvet, och tittat ut
genom dörren och fönstret, liksom för att undersöka, om
någon befann sig i grannskapet, som kunde se eller höra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free