- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
96

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blir kölherre. Del der förstår du icke, min syster —
men behåll du dina penningar!»

»Här i min fars hus behöfver jag dem ej: det är en
större summa jag har inne, och som jag ville ge dig.»

1 detla ögonblick visade sig den gamle grefvens
gestalt i den öppnade dörren. »Lägg undan dina
penningar, Agnes!» befallte han med hotande röst. »Jag
har lofvat göra så mycket för Evert, att han verkligen
borde blygas alt tigga af sin syster, af ett fruntimmer.»

Evért sprang upp med glödande kinder, och hans
ögon skölo blixtar, medan de stora vecken öfver hans
ögonbryn svällde och rörde sig i besynnerliga bugter.

»Min far,» utropade Agnes i den förfärligaste
ångest, »min far, det är jag som erbjudit» ....

»Tyst,» befallte fadern, medan vredens rodnad
lågade på hans åldriga kinder: »det är jag som befaller!
Ännu i denna dag skall Evert resa — så är min vilja!

har, som jag hoppas, med faderligt ädelmod
föranstaltat hans utrustning — nu befaller jag: res i
detta ögonblick!»

Icke ett ord kom öfver Everts läppar; han slog sig
med knytnäfven för pannan, och drog sig emot dörren.

Då sprang grefvinnan upp och omfamnade honom.
»Var lugn, Evert,» h viskade hon: »jag skall upplysa
honom, så snart hans lynne blir bättre! Vänta mig
på höjden, der vi möttes i förmiddags!»

Men den gamle grefven lade sin hand på sin
dotters axel och sade: »Förskona mig från att se mfn
dotter i en sjömans armar!. . . Farväl, Evert! Du må
emellertid medföra äfven min förlåtelse — men skynda,
medan du eger den!»

Evert kastade en kärleksfull blick på systern, och
lemnade rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free