Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du förslår ej ditt eget bästa, Agnes,» sade grefven;
»men en dag skall du finna, hvad min faderskärlek
gjort för dig!»
»Förlåt, min far,» inföll grefvinnan: »Gud skall
veta, hur jag vördar min fars vilja; men jag måste
bekänna att jag känt mig orolig vid tanken på Everts
uppoffringar — förlåt, min far, men har det skett
honom rätt?»
»Ha,» utbrast grefven med stigande förtrytelse, »han
har beklagat sig för dig — han har vågat knota mot
min vilja och tala om uppoffringar? Det är en låghet
af honom, då jag likväl uppfyllt hans högsta
önskningar!»
»Jag försäkrar, min far,» utropade grefvinnan, »att
icke ett ord af missnöje eller klagan» . . . .
»Tyst,» befallte grefven — »icke ett ord mera!»
Han öppnade dörren till sängkammaren.
»Mamma!» ropade en späd stämma derinifrån, och
den lilla Ada klättrade ur Thildas knä och kom
springande till sin mor.
Grefvinnan spratt till, utsträckte sina armar emot det
älskliga barnet, och tog det i sitt knä.
Den gamle grefven stod några ögonblick försänkt i
betraktande af den sköna gruppen af mor och barn:
hans åldriga drag ljusnade derunder, och slutligen
yttrade han med lugnad och mild stämma: »Agnes,
tänker du på henne? Om du också för din egen del
skulle afsäga dig, hvad jag bestämt åt dig, har du
rätt att göra det för hennes?»
Han lade sin hand på barnets hufvud, liksom för
att välsigna det, såg ömt på sin dotter, kysste hennes
panna och aflägsnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
