Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
Både far och son voro lika oböjliga. Alltifrån
barnaåren hade Evert genom fröken Emerence Ulffana, som
var tio år äldre än han, blifvit retad till en ovilja,
hvilken allt mera urartade till uppstudsighet mot
fadersväldet. Hon var sjutton år, då Everts mor Bertha
afled, och den listiga fröken började genast, med en
beräkning långt öfver hennes år, att söka vinna
enklingens tycke. Hon närde alla onda böjelser hos den
unge gossen; och då han uppnått femton års ålder, var
han redan så förderfvad, att fadern nödgades skicka
honom utrikes med en sjöfarande. Den lömska
förförerskan lyckades vinna sitt mål, den gamle grefvens
hand, och underhöll såsom hans maka alltjemt hatet
mot sonen. Då Evert hunnit till myndig ålder, kom
den förvildade hem och emottog ur faderns händer sitt
möderne, hvilket lättsinniga vänner inom kort hjelpte
honom att i grund förstöra. Sjelfva landtegendomarna
nödgades han sälja; och till slut, sedan han förgäfves
vändt sig till sin far om hjelp, måste han åter begifva
sig ut på hafvet, der han nu i mer än tjugu års tid
ströfvat omkring såsom en vild äfventyrare, hvilken
icke förvärfvat andra kunskaper än sådana, som vankas
i skansen på ett skepp. I sjelfva verket var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
