Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NIONDE KAPITLET.
En trogen väktare, stod Lodman i orangeridörren,
då och då riktande inåt salen en blick, full af naturlig
och instinktlik vördnad för sin väns djupa sinnesrörelse.
Då nalkades skyndsamt den gamle Stensson,
kastande omkring sig oroliga och sökande blickar. Så
snart han fick sigte på Lodman, ilade han till denne;
men Lodman gick honom några steg till mötes.
»Hvar är grefven — hvar är grefve Evert?» utropad«
Stensson. »Har ni sett honom, min herre?»
»Yes, sir!» svarade Lodman. »Men ni kan icke få
tala vid honom, om ni ej har desto vigtigare att
säga.»
»Ni vet då hvar han är? Jag måste skynda att
lemna honom några rader från hennes nåd, vår
grefvinna — jag vill sedan föranstalta om vagn.»
»Ja så,» svarade Lodman — »hvem skall då resa?»
»Jag trodde att ni, min herre, visste det förut. Eller
ernar ni icke följa grefve Evert?»
»Visst följer jag min kapten, herre!» inföll Lodman.
»Om det gäller, har jag lätt att träffa honom när som
helst. Har ni er vagn i ordning och hästarna tacklade,
så skall jag nog åtaga mig att styra rätt kurs, fast jag
icke just förstår mig på riggen här på landbacken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
