- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
124

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

silunda blefvo gubben dfvermäktiga. Han vräktes emot
fru Wekströms trappa, der han fasthölls af
stadstjena-ren och drängarna, medan stadsfiskalen gick in for att
fä låna ett rep af fru Wekström.

Denna trädde bonom till mötes med mycken
häftighet. »Hur kan ni låta honom så misshandla sitt barn?»
frågade hon. »Herr stadsfiskal, befria genast den arma
▼arelsen från hans klor!»

»Det tör icke göra sig så lätt!» svarade han. »Men
låna mig bara ett rep, goda fru Wekslröm, så skall den
skurken få lära att förgripa sig på en kongl. maj:ts
och kronans embets- och tjensteman!»

Också Lodman hade stått vid fönstret och med fasa
betraktat det vidriga uppträdet. »Men alt han icke
kan släppa det arma barnet!» utropade han och
skyndade ut på trappan.

Der låg gubben, öfvermannad af mängden, men
tryckte med förfärlig kraft det sanslösa barnets hufvud
emot ett trappsteg. Flickans ansigte var såradt, och
öfver läpparna flöt, ur inre källor, en blodström.
Stadstjenaren bultade på gubbens näfve, för att få
honom att släppa taget; men hvarje slag förorsakade
endast en ryckning och ny misshandling af barnets bufvud.

Då framträdde med ens Lodman på trappan. Tigande
böjde han sig ned och fattade ett tag om musklerna i
gubbens arm.

Med en kraft, som endast hans härdade
sjömans-händer egde, pressade Lodman de bårda senorna, så
att slutligen gubbens fingrar med en konvulsivisk
rörelse rätade sig. Det uttryck af raseri, som förut
glödde på hans upphettade ansigte, bleknade så sakta
bort för det förfärliga sjömanslaget; svordomarne dogo
på gubbens läppar. »Nej, nej,» började han, fallande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free