- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
125

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till bönboken, »tag inte . . tag inte flickan ifrån mig

— jag släpper henne icke! Det är mitt barn: jag
är hennes far . . . jag har rätt. . . hon är min, hon
är min!»

»Linda försigtigt håret löst!» sade Lodman lugnt till
en närstående bondhustru.

Hon verkställde genast tillsägelsen med all välvilja,
under det Lodman fortfor att hålla gubbens arm
orftr-lig som i ett skrufstäd.

Nu kom stadsfiskalen med ett rep: det surradesmed
foga varsamhet kring gubbens armar och händer, så att
han helt hastigt blef bakbunden.

»Vill du liga, egensinnige best!» skrek stadsfiskalen.

»Mitt barn, mitt barn . . . gif mig mitt barn!»
vrålade gubben i förtviflans ångest.

»Tysta den kanaljen — qräs honom!» befallte
stadsfiskalen, och nu trumfade sladstjenarens väldiga
näf-var på den gamle tiggarens kinder, näsa, mun och
ögon, så att, hvad han bjöd till att tala, liksom hela
fysionomien, sammangy t trades i en enda oredig massa,

Nu rycktes med våld den gamle på fotterna. Då de
icke ville bära honom, knuffades han stycktals framåt,
medan stadstjenaren drog i repet. Så snart han föll
omkull, blef han af en mängd omilda händer genast
uppryckt och med kraftiga stötar framdrifven ett stycke
vidare. Under den afskyvärda misshandlingen hördes
endast emellanåt det dofva jemmerskriket: »Mitt barn,
mitt baritf»

Flickan hade legat sanslös ett par minuter på
trappan, då hon hastigt flög upp, darrande af den
djupaste ångest, och såg sig förtviflad omkring. Då
framträngde faderns jemmerskri till hennes öra. »Far, far!»
utropade hon och ville störta fram till sin fruktans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free