- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
151

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är möjligt,» sade Bergman med ett visst
all-tar; »men det kan också bli motsatsen. Jag skall säga
frun, den der hjertnjupna hjelpsamheten, som nu för
tiden så ofta kommer på folk, mig sjelf icke
undantagande, den verkar ej alltid det bästa, som den borde.
Mer än en stackare bar blifvit förderfvad just för det
man icke bjelpt jemt och rätt så mycket som han be*
höfde, för att sedan kunna* hjelpa sig sjelf. Så snart
en menniska lår sig att helt och hållet lita på andra,
och märker alt hon kommer fram utan att sjelf göra
något annat, än taga emot, börjar jag ha mina egna
tankar om den menniskan: hon är kanske då icke långt
ifrån sitt fall. Om jag fått rå, hade jag tagit fliekan
i mitt hus: der skulle hon fått lära att bli en duglig
och nyttig menniska. En sådan, som är tillfreds med
Gud och sina medmenniskor, derför att hon kan ega
ett godt samvete, är långt lyckligare än de der granna
stadsjungfrurna, som . , . . Det är väl till en stads*
jungfru frun vill göra henne? . . . Lycka till, fru
Wek-ström! Gud bevare det stackars barnet!»

Så snart prosten släppt fru Wekström, ilade hon
bort, utan att gifva sig tid att svara. Lodman
betraktade prosten med oförställd vördnad och sade: »Det
var sanning, sir, en allvarsam sanning! Jag kan
intyga det, ty jag vet att prosten bar rätt!» Han Itde
handen på sitt bröst.

Men Evert hade med rynkade ögonbryn afhört hvad
som talades. Slutligen lade han sin hand på prostens
arm ocb yttrade: »Prosten har rätt i det hela; men
låt denna gång min syster få råda: hon vet nog b vad
hon gör — hon har sina afsigter!»

Prosten skakade lätt på hufvudet, men svarade:
»Godt, godt, herr grefve! Nog vet jag att grefvinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free