- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
157

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helig högtidlighet uppfyllde henne; det föreföll henne
liksom hon skulle nalkats en Guds engel och fått vid*
röra (3Ilen af hans mantel — det var ett öfvermått af
sällhet för hennes arma hjerta. Hon tog sakta och
tvekande de par steg, som närmade henne till grefvinnans
emma; och då grefvinnan vänligt räckte handen emot
henne, föll flickan af en ovilkorlig, omedveten rörelse
på kni, och sedan hon böjt sig öfver den hvita handen
och vidrört den med sina läppar samt åter släppt den,
sänkte hon pannan djupt, djupt, nästan intill golfvet.

Denna vördnadsbetygelse föreföll grefvinnan alltför
öfverdrifven, och hon kände sig besvärad af densamma;
men den rörde henne dock på det innerligaste. »Stig
opp, mitt barn,» sade hon: »det är ju inför Gud du
skall böja knä, icke inför syndiga menniskor!»

Fru Wekström blef så upprörd att hon måste sätta
sig, för att några ögonblick lemna fritt lopp åt sina
tårar. Slutligen sprang hon upp, tog flickan i banden
och uppreste henne. »Se så9 min flicka, nu skola vi
gå: vi vilja tillsammans tala om den englagoda
grefvinnan. . . . Kom, barn: jag ernar snart bestyra om att
du får kläderna — du skall komma att se annorlunda
ut då!»

»Ännu ett ord, barn,» inföll prosten: »bed Gud
bevara dig från fåfänga, liksom från allt annat ondt!
Farväl! Jag skall höra efter dig, innan jag reser —
kanske ställer jag ett och annat tillrätta med
stadsfiska-len innandess!» Han nickade.

En underbar glans flög öfver flickans ögon, då hon,
just i dörren, .gjorde en vördn^dsfull nigning och
der-efter försvann på lätta fötter, åtföljd af den välvilliga
foljeslagerskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free