Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pigan blef något förbluffad, men vågade icke svara,
utan skyndade sig att helt enkelt och slätt upplägga
de rika, glänsande flätorna. Evert betraktade tigande
dessa sköna flätor, utan att dock låta märka att han
fann nöje i att se dem.
När pigan slutat, gick hon, och Anna reste sig upp
samt stod, blygsamt nigande, framför Evert.
»Jag önskar tala några ord med dig!» började Evert,
utan att rätt veta hvad han ville säga. »Jag är
gref-viunans bror!»
Nu upplyfte flickan, liksom hon gjort mot
gref-vinnan, på honom en af dessa sina obeskrifligt rörande
blickar.
Öfver Everts inre göt sig en osynlig ström af
underbar värme. »Vill du hafva förtroende för mig, flicka?»
frågade han.
Efter några ögonblicks besinning och med åter ett af
sina underbara ögonkast, svarade hon: »ja!»
»Om du vill uppriktigt säga mig dina önskningar,
skall jag försöka ställa så till att de uppfyllas. Säg
mig, vill du flytta ifrån din far och komma till ett
ställe, der du icke behöfver sakna något?»
»Icke ifrån far!» hviskade hon med en bedjande åt*
börd — »icke ifrån far!»
»Och likväl misshandlar han dig så förskräckligt,
som vi sågo för ett par timmar sedan!»
»Ack, han visste icke livad han gjorde! Det var
derföre att den utländske konstmakarn ville köpa mitt
hår!»
Evert kände liksom en ilning af frossa genom sitt inre.
»Köpa ditt hår?» upprepade han.
»Ja, de ville betala fem riksdaler. Och de
trakterade far så förskräckligt; men han svor, att ingen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
