- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
224

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag skall genast springa till källan: dea år Ut

nå ra!» utropade flickan och flög opp.

Med skyndsam ifver fattade hon en bytta och en
tr-kopp utan fat: det var det enda husgerådei; men det
var snyggt och rent*

»Vånta,» sade Birger:, »jag skall följa dig till källan,
så får jag dricka vattnet riktigt friskt!»

Anna visade honom vägen. En liten gångstig, som
svängde omkring bergsfoten, ledde till den invid
stranden belägna källan, som med en stark åder sprang frisk
ooh sval ur en sandbacke.

Den unga flickan ilade med Utta och lediga
rörelser förut, och Birger följde henne, med hemligt
välbehag betraktande hennes skönhet. Hon var Ull sitt
yttre betydligt förändrad. Hennes kläder bestodo
aem-ligen af de nya» som hon erhållit i staden; men
enklare drågt kunde hon knappt bära. Ett lintyg aMd
korta ärmar, en liten bomullshalsduk kring halsen och
en randig kjortel kring höfterna utgjorde hela
kostymen. Från hufvudet hängde de sköna flätorna, fråa
en knut i nacken, lösa och lediga utåt ryggen»

Det var icke blott poetens inbillning, utan en ren
verklighet, som här framställde bilden af en bland
idyllens skönaste herdinnor.

De båda unga satte sig vid källan. Anna
upphem-tade vattnet och räckte tékoppen åt sin gäst: bon var
värdinna.

Himlen hade emellertid mulnat: de bleka
molngestalterna, hvilka om morgonen drogo förbi, hade lemnst
rum åt mörkare. Emellanåt framsköt en solglimt, men
sväfvande öfver nejderna, liksom den velat fly. En
regnbåge visade sig öfver sjön.

Birger märkte den, men han smålog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free