Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja visst!» utropade den ifrige Evert. »Jagskall
genast besörja om kläder ocb allt som kan hehöfvas
redan innan vi komma till Gefle: der gå vi ombord för
New-York!»
»Det tör vål icke gå så lätt heller att fårdas på
haf-vet!» anmärkte gubben. »Jag hade en kamrat vid
kungens eget värfvade regemente, och han hade varit
till sjös och sliiit ondt som en hund, sade han, af
sjösjuka och annat. Jag dr nog för gammal, nådig
gref-ve, alt komma ut till sjös!»
»Vill ni då hellre tigga och svälla på landbacken?»
»Åb, efter hvad jag nu kan tänka, lär jag väl slippa
både det ena och det andra — åtminstone låter det så
på vördig prosten.»
Evert tog ett steg tillbaka. Han insåg att han nu
råkat in på en afväg med sitt öfvertalningsförsök; men
han ville likväl icke öfvergifva sitt förslag. »Det är
mycket all tala om, käre gubbe,» sade han; »men ni
kan väl bebofva nå&on besinningstid. Jag skall följa
er hem, så få vi talas vid på vägen.»
»Hem till milt? ... Hå, det år alls icke värdt att
nådig grefven gör sig besvär och tittar till den
röt-kojan!»
»Om så är, har ni just icke skäl att hänga så serdeles
fast vid den!»
»Grefven kan så lycka; men jag skulle just såga, att
jag väl kan få min fattiga stuga reparerter nu, efter
hvad också toftesta-prosten lät förstå? Jag har lefvat
der i många år, vet nådig grefven, och visst har jag
mångengång slitit ondt der, helat med barnungen min;
nen så är del inte så lätt att öfverge kojan. Jag har
benne dessutom på lifstid, för se, hon slår på Gredby
egor, och jag liar papper på henne af Jan Persson.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
