Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då dörren öppnades, satt Birger Bergman på
bänken längst Inne i stugan; Anna var sysselsatt med
att stilla något i ordning nära spiseln. Birgers
belåtna uppsyn och de öppna, förtroliga blickar, som
Anna emellanåt kastade på honom, skulle genast
upplyst en menniskokännare, att de båda unga för
hvar-andra hyste en ömsesidig välvilja, hvilken var alltför
ren och oskyldig för att ens en gnista af medveten
lidelse fått oskära den. Det var två ädla varelsers
hemliga, men outredda instinkt, att de kunde förstå
hvar-andra, om yttre förhållande gjorde det möjligt för dem
att mera närma sig hvarandra.
Men vid åsynen af Birger drogo sig Everts ögonbryn
tillsammans af en dunkel förtrytelse: det var en mörk
makt, som på nattsvarta vingar slog ned öfver hans
lyerta.
Äfven gamle Babm kände sig icke angenämt
öfver-raskad af Birgers närvaro; men han teg.
Birger steg först upp och gick gubben vänligt till
mötes. »God dag, god dag, gamle Rahm!» sade han.
»Ser ni, jag har hittat hit, jag också, sedan vi
träffades i förrgår! Hur står det till? Kommer ni frän
prostgården ?»
Gubben kunde icke egentligen finna något skäl att
vara förargad på den vänlige och välvillige ynglingen;
men han besvarade helsningen tvärt och buttert.
Birger bockade sig höfligt för Evert; men denne
låtsade icke bemärka helsningen, utan gick fram och satte
sig tigande vid fönstret.
Birger, något bestört öfver denna ohöflighet, ville
likväl icke låta sig märka, utan intog åter sin plats på
bänken. Der sutto således tvenne personer, som
betraktade hvarandra med hatets och misstroendets blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
