- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
264

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I gubben Rahms stuga kastade hon först en blick på
patienten, derefter en på stugan och dess husgeråd,
hyars renlighet hon genast bedömde, och slutligen
en på Anna. Flickan neg för denna blick så djupt,
att hon nästan kom på knä. Med en myndig vink
visade den fruktansvärda herrskarinnan gubben Rahm
på dörren.

Det var icke utan, att äfven Evert kände en fläkt
af det underbara inflytande hon utöfvade; men han
mötte likväl hennes blickar med bemödande att synas
lugn.

»Jag beklagar grefven på det högsta!» sade hon. »Det
var i sanning en för farlig olycka. Grefven skulle
för-blifvit hemma hos oss, så hade det icke händt. Men
visserligen är det lätt att efteråt säga, hvad som varit
klokast. Vi ha en bår och ett par drängar med oss,
för att bära grefven hem till oss. Om grefven icke
vill anförtro sig uteslutande åt min omvårdnad, skicka
vi efter läkare från staden. Jag har eljest haft
tillfälle att förut sköta en, som blifvit träffad af åskan.»

Everts ansigte förrådde vid dessa ord en stark oro.
»Jag vill bli qvar här!» suckade han. »Jag tackar fru
prostinnan, men jag vill icke flyttas härifrån.»

Prostinnan närmade sig honom, betraktade honom
med deltagande och sade: »Jag försäkrar att en
flyttning ännu i dag icke kan vara farlig; jag har låtit
så väl tillaga båren. Vädret är också det vackraste
man kan önska sig, sedan det klarnat upp.»

Evert, som kände prostinnans makt och ovilkorligen
bäfvade för densamma, upplyfte en bedjande blick till
henne. »Låt mig bli qvar här!» bad han. »Ack, jag
lefver väl i alla fall icke länge!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free