Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så länge jag lefver. Också tycker jag att min hustru
bor kalla dig du, kära Anna!»
Prostinnans blick tycktes icke uttrycka något bifall.
»Vi skola tala derom sedermera, jag och min geda Anna!»
sade hon. . . . »Får jag lof att bjuda herr konstapeln litet
mera?»
Prosten begynte genast att tala med Lodman o?n
Borneo.
Lodman betraktade med en känsla af på en gång
förvåning och vördnad den nu i sin vackra drägt
obe-skrifligt intagande skönheten, hvilken det fattades blott
ett glådtigt leende, för att kunna anses såsom ett ideal
för en af skogens förnämsta nymfer i en stor målares
tafla. Han var nu lika lyst, som då ban hitförde sin
väns brud.
Efter måltiden anträddes bröllopsfärden till torpet.
Gubben Rabm hade gått förut, välplägad och försedd
med nya kläder. Prostinnan och den i en vid scbal
insvepta bruden åkte i trillan; prosten och Lodman följde
dem i en schäs. Genom den djupa skogen nalkades
de det ringa torpet, der ett uppträde af vigt för många
menniskors välfärd och förhållande skulle försiggå.
Alltsedan Anna lemnade Evert, hade han hängifvit
sig åt en smärta, som betog honom, utan att han
kunde förklara hvarföre. Äfven for honom klarnade
en verld af nya känslor och begrepp. De vilda
minnena af hans stormiga lif flögo, såsom tröstlösa
vålnader af hädangångna fiender, genom hans själ. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
