Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan prostinnan vidtagit nlgra ytterligare
anordningar i stugan, afklädde hon bruden myrtenkronan och
gömde den. Derefter kysste hon Anna på pannan och
sade: »Farväl, min unga grefvinna! Jag skall snart
låta höra af mig: jag kommer nog hit i morgon; och
såkert tillåter grefven att jag emellanåt får se
grefvin-nan hos mig!»
Anna visste icke hvart hon skulle taga vägen vid
detta tilltal. Hon neg blygt, och en sky, som lånat
färg af morgonrodnadens friskaste strålar, kunde icke
pråla i skönare purpur, än »den unga grefvinnans»
kinder.
Derefter vände sig prostinnan med en triumferande
blick till grefven. »Har jag gjort herr gréfven till
viljes?» frågade hon. »Är gréfven missbelåten att bafva
visat mig förtroende?»
Everts blickar tackade henne med ett uttryck, som
djupt inträngde i hennes hjerta. Hon smålog och tryckte
hans hand.
»Gud välsigne mina vänner!» sackade Evert.
»Haf ytterligare förtroende för mig, grefve
LilMen-sledt,» inföll prostinnan: »låt mig få vara en mor för
den unga grefvinnan, och tro att jag vill er båda väl.
Jag har haft min glädje af del som skett, var säker
derpå!»
Hon nickade med hemlighetsfull uppsyn, och
lem-nade honom ensam med sin maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
