Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proslinnan började. Vid underrättelsen om Everts
«löd upplyfle prosten en blick emot himlen. »Vi (3
mycket bekymmer,» sade han, »ty det tillhör oss att
vårda den unga enkans ritt. Jag vill gerna göra det,
och jag hoppas att det arma barnet skall blifva (or oss
ett ämne till mycken ålderdomsglädje. Nu tillhör det
dig, Juliana, alt skilja henne från gubben — honom
lofvar jag sköta.»
»Hon skall i mig finna en vål villig och trogen
mor!»
»Grcfvinnau kommer hit, så snart hennes fars helsa
tillåter. Underråttelsen om giftermålet tycktes gripa
honom bårdt.»
»Del kan vara råttvist. Han har lekt med
menni-skors känslor och svikit hjertan; derfore straffas han nu
genom sin son.»
»Jag har aldrig sett honom så, som denna gång,
Juliana! Han yllrade sig nästan ångrande, till och med
kärleksfullt, om sonen. Han visste då icke, att den
arme just låg i sin dödskamp.»
»Det var på aftonen som Evert dog. Han hade då .
varit sanslös i flera timmar.»
Broman berättade nu utförligt, hvad han sett och
hört på Tofteborg, och framtog derefter den gyllne
dosan, som han öfverlemnade åt henne, i det han stod
upp, liksom för alt gå in i ett annat rum.
»Nej, dröj!» sade prostinnan. »Jag förstår alltför väl
din grannlagenhet, att vilja lemna mig ensam, då jag
öppnar denna hemlighetsfulla gåfva — ty nog gömmer
den något — men jag behöfver icke hafva någon tanke /
dold för min make. Sitt qvar hos mig, Olof, och låt
mig just i din närvaro finna den styrka jag möjligtvis
kan behöfvaj»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
