Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Den unga enkegrefvinnan, som icke hade något
begrepp, endast en fruktande aning om depligter, hvilka
åtföljde hennes nya stånd, hade, såsom ett godt barn,
helt och hållet öfverlemnat sig åt prostinnans ledning.
Hon kunde naturligtvis icke bysa någon egentlig sorg
efter sin make; men medlidandet med hans plågor och
tacksamheten för den välvilja han visade ingåfvo henne
l|kväl en känsla för honom» en saknad, som till och
qied stundom yttrade sig i tårar. Då prosten Broman
meddelade henne helsningen och bevisen om välvilja af
grefvinnan Agnes, brast hon ut i en gråt, som härledde
sig af helt andra känslor än sorgens.
I Annas själ stod den ädla grefvinnans gestalt såsom
idealet för det skönaste hon sett i lifvet, såsom ett
högre väsen. Det var derföre för henne liksom en
god engel uppenbarat sig och visat henne himmelsk
mildhet. Hon tänkte sig de englar, om hvilka hon läst
i den heliga Skrift, sådana som Agnes.
Den erfarenhet, som låg i hvad hennes lif nyss för
henne utvecklat, utvidgade bennes begrepp, och den
omtänksamme prosten begagnade dessa till lärdomar,
hvilka förnämligast verkade på hennes förstånd.
Men hon behöfde äfven en u&dervisning för det
yttre lifvet: den meddelade prostinnan benne; och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
