Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mydktt rent och godt i den «förderfrade själen. Till
detta beslut bidrog ifven tanken att i sin min försona
den hemliga skuld, som hvilade öfrer förfäder i hennes
familj.
Men Agnes förblandades af det sköna i sin tanke, så
att bon förbisåg hvad dertill fordrades: hon glömde*
att den kamrat hon, pi vetandets bana, tänkte sig vid
den lilla A das sida, icke mera var så späd, alt vanorna
för henne voro af Mka vigt, som för barnet. I Annas
själ hade redan föreställningar vaknat, begrepp blifvil
bildade, genom bvilka hela hennes varelse vuxit ifrån
barndomens område, ja, vuxit ut till sjelfva den gräns»
der flickan och qvinnan mötas. I hennes inre låg
oändligt mycket mera, än Agnes anade; men kring
denna hennes inre verld hade nöden bildat en borg*
vid hvars port tvenne mäktiga englar vaktade:
blygheten och ödmjukheten.
Under färden till prostgården ville Agnes genast
er-¿fra Annas förtroende — hon förbländadfes och tog
tacksamhetens varma uttryck i blickar och tårar för
förtroendets.
»Hvad jag ber och fordrar, Anna,» sade grefvinnan,
»är att du hädanefter kallar mig du och Agnes — det
skulle vara stötande, om vi for hvarandra icke hade
något förtroligare namn, än vår titel. Du är väl ännu
icke van att kallas grefvinna?»
»Ack, det gör mig så ondt! Men bide prosten och
prostinnan kalla mig icke mera du.»
»Det är af grannlagenhet — du skall nog framdeles
finna det. Men säg nu något till mig och kalla mig du!»
»Jag kan ickel Jag vet icke hvad jag skall såga!»
»Håller du icke af mig, Anna? Jag ville så gerna
Mifva afhållen af dig!»
Grefvinnan, 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
