Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herre Gud, det gör jag visst; men jag kan icke såga
det!» Orden åtföljdes utaf en af de underbart sköna
biktar* hvilka Annas ögon egde. såsom en gåfva af
himmelska makter.
Agnes tryekte hennes hand och njöt af det, som hon
tyckte sig låsa i den blicken.
Vid ankomsten till prostgården uppgjorde man
planen för den närmaste framtiden.
Anna kunde naturligtvis Icke före sin mans
begraf-ning lemna Granskog, och prostinnan föreslog att hon
äfven efter densamma skulle dröja åtminstone någoa
yecka.
Agnes framställde den önskan, att hennes bror måtte
få hvila i sina fäders graf. »Han har nog irrat
omkring hemlös och flyktig,» sade hon: »han må
åtmifi-stone finna sin sista tillflykt hos de sina!»
»Sedan han här blifvit jordfäst,» yttrade prosten,,
»kan fru grefvinnan låta hemta liket hem till
Tofte-sta. Bestyret derom lär väl gamle Stensson kunna åta«
ga sig.»
Det blef afgjordt att så skulle ske.
»Sedan kommer jag och hemtar Anna,» sade
grafvin-nan: »jag vill sjelf införa henne på Tofleborg.»
»Som fru grefvinnan befaller. Jag hoppas att den
unga grefvinnan också gerna antar detta?» yttrade
prosten, med en frågande blick på Anna.
. Hon slog ned sina ögon.
»Säg uppriktigt, om det är något som trycker
hjer-tat!» uppmuntrade prosten.
»Far,» hviskade Anna — »hur blir det med far?»
Agnes kunde icke dölja en känsla af bestörtning. Hon
såg på prosten, liksom hon Yäntat hvad han hade alt
säga derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
