Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFÖRSTA KAPITLBT*
Sommarnatten egde denna angenäma, milda svalki,
som år norden egen. En mystisk halfdager hvilaM
öfver nejderna, och denna halfdager öfvergick i skogar«
nes djup till mörker. Det var vid midnatten, då
sjelf-ra den arlavikna lärkan tager sin korta blond, dl
skogenr sångfåglar tystna och endast råfven smyger
kring trädrötterna och hår och der en uggla skriker
till, då hon öfverraskat en stackars sparf i sitt gömslfc
Det var den tid, hvilken mörkrets brådskande invåoare
älska. På gångstigen, som från Gredby ledde till
Runstatorp, stapplade genom skogen en högrest
men-niskogestalt, som alltemellanåt mumlade fram en
svordom, då han här och der stötte emot träden, media
han likväl, ledd af instinkt och gammal vana, lyckades
att någorlunda följa vågen. Det var gubben Rahn,
som kom hem från sin ulflygt till Tofteborg. Haos
besök der hade icke aflupit efter önskan, och han var
derföre inom sig förbittrad. Rusets vilda andar
bro-sade inom hans förmörkade hjerna; men ett stod, om
just icke klart, dock bestämdt för gubbens sinne: dH
var beslutet att gräla på grefve Evert och återtaga sia ‘
dotter från honom. Huru det skulle gå till, detvisrft
gubben icke reda på; men han hade känt det förskräck*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
