- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
351

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt tråkigt att vandra ensam, sedan han så plötsligt
af-fardades från Tofteborg. Han anlitade alla krogar,
som han kände på sina ginvägar mellan byarna, och
emedan han var försedd med penningar, hade han varit
en välkommen gäst hos lönkrögerskorna. Han lät
emellertid ingenstädes uppehålla sig länge, utan
undvikande Granskogs prostgård, begaf han sig rakt fram
till sitt eget hem.

Prostinnans pigor, som funnit det mindre angenämt
att tillbringa natten tillsammans med liket, hade tagit
ett täcke med sig och sökt sig en bädd utanför stugan
under ett stort träd, och der sofvo de ganska godt.

Nästan med lifsfara lyckades gubben att komina
utför berget och ned till stranden, der hans koja var
belägen. Så snart han befann sig i sigte a£ hemmet,
vexte hans mod, och han började, alltemellanåt
svärjande öfver sina trötta ben, den skur af gräl, som var
bestämd för dotter och måg. Långt utanföre stugan
stammade han: »Jag är, ta mig sjutusan, inte rädd
för femton grefvar, del säger jag och gamle Petter
Rahm med! Och se, flickan min släpper jag inte på
den kumsion: hon kan så gerna passa opp på far sin,
som på den stackarn, som hvarken kan röra hand eller
fot. Och prosten och den sat.. prostinnan, dem ger
jag så många som flyger och far. Jag är, ta mig
sjutusan, herre i mitt hus, och min är den gamla kojan och
sängen med, säger gamle Rahm, och det är tvärsäkert.
Och rum skall jag ha, när jag är trötter!. . . Undan,
flickunge, säger jag — ur vägen för gamle far din!»

Med dessa ord raglade gubben in i den öppna
stugan. Lakanet för fönstret ökade skymningen
der-inae, och hans rus-skumma ögon kunde ingenting
urskilja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free