Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JMfed ett förtviflans skri begåfvo sig pigorna på
flykten och gubben efter dem.
Vid bergsfoten sågo sig de förföljda om: de
igenkände dä gubben Rahm, ocb stannade.
Den gamle kom fram’ till dem med fortfarande
brådska. »För Guds skull, flickor,» ropade han, »vänta,
vänta!»
När han hunnit dem fatt, frågade de, hvad som kom
åt honom och hvad han ville hos salig grefven.
Hvad ingen lefvande menniska förmått, det hade den
döde utträttat: han hade skrämt ruset af gubben,
hvilken nu erhöll underrättelse om hvad som skett
sedan bröllopet, då han begifvit sig åstad på sin
vandring.
Pigorna vände om, och gubben satte sig hos dem,
grubblande öfver det som händt.
De tre obildade menniskorna, ännu uppfyllda af sin
vidskepelses hemska känsla, sutto under trädet, icke
långt ifrån den dödes boning, då morgonrodnaden
uppgick, skogens fjäderklädda invånare vaknade, och
friska dofter sväfvade med morgonvinden öfver fillt och
ängar. Naturen visar sin skönhet, offrar sina håfvor
utan afseende på den sjelfkära menniskan: hon aktar
icke, om det är bildningen som ftjuter och hänföres af
hennes tjusning, eller om hon slösar sina behag för
råheten, för medvetslösheten, för den toma, liflösa
ödemarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
