Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbredde sig öfver de hulda dragen: den skyn var ett
regnmoln, ty klara droppar utbildade sig och tindrade
i hennes ögon.
Agnes märkte hennes rörelse och saktade likaledes
sin gång samt tog hennes hand. Äfven bon kåade sig
rörd vid den tanken, att här hade bennes ende bror
kämpat sina sista strider, uppgifvit sin sista suck.
Anna öppnade sakta dörren, sedan hon från det
vanliga gömstället nedtagit nyckeln.
Allt derinne var så tyst, så fredligt, så fattigt, men
tillika så — rent! Det var ett sällsamt, men
ingalunda obehagligt intryck som det gjorde på sjelfva
gref-vinnan Agnes.
Hastigt torkade Anna tårarna ur sina ögon och såg
sig omkring. Men länge var icke blicken ofördunklad:
snart flödade den ånyo i tårar. Hon satte sig på
bänken och gömde sitt ansigte i händerna.
Då smög sig sakta en mjuk arm kring hennes lif,
en vänlig hand smekte hennes hufvud, och hon drogs
småningom intill ett varmt bröst. »Min Anna, du
be-höfver gråta ut — men gråt vid mitt bröst: det är en
väns, en systers bröst. . . . Ack, också jag har orsak
att gråta i denna koja!»
Den ljufva smekningen, de milda orden trängde
djupt in i Annas hjerta: hon erfor liksom en fläkt af
englars närvaro, och i hennes innersta rörde sig en
känsla, sådan bon aldrig för smakat: det var
vänskapens salighet, som nu med öfverjordisk tjusning
bemäk-tigade sig hennes rena själ. Huru himmelskt fann hon
det icke att höra deltagandet och välviljan uttrycka sig
i så älskliga ord, i så lena« så mildt tröstande
smekningar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
