Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det år si vackert vid stranden och vid källan!»
hviskade Anta rodnande, utan att rätt veta kvarftre.
»Vi skola gå dit, Anna - vi skola dricka
tillsammans nr kåfllan!»
Nu kände sig Anna vara värdinna. Hon spraag
upp och tog tékoppea — men der fannos nu derjemte
en tallrik och ett par glas. Anna kände redan en
tillfredsställelse öfver detta fynd, också ett drag af den
kloka prostinnans förutseende, och skulle funnit sig
be-tvärad att bjuda sin väninna nr den bristfälliga koppen.
Med en ännu högre rodnad sköt hon koppen tillbaka,
längre in på hyllan; och försedd med de båda glaseB,
sprang hon förut för att visa vägen.
Grefvinnan Agnes smålog åt sin väns glädtiga språng.
»Du är mig eu riklig gazell!» sade hon.
Sedan hon sett sig omkring med en viss skygghet,
tilläde hon: »Här ser oss säkert ingen menniska,
Anna — vet du, jag intages af en obeskriflig lust alt
springa som du! Jag har icke sprungit sedan mina
barnaår; men nu känner jag mig verkligen lätt om
hjerlat: jag vill vara glad som ett barn. . . . Se nu,
nu tar jag fast dig!» utropade hon med yrande
sjelis-våld.
Men hon förmådde icke springa många steg: ovanan
och kanske äfven den omsorgsfulla toaletten hejdade
hennes språng; hvaremot Anna flög som en sädesiria
bland tufvorna, utan att släppa de båda glasen, hvilka
bon svängde med samma behag, som en spanska i ea
af sina skönaste dansar svänger sina kastanjetter.
De kommo till källan, och dess klara vatten
kändes angenämt svalkande för de upphettade. Sedan
de druckit, satte de sig på gräsvallen för att ytterligare
språka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
