Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. »Du kan säkert sjunga, Aana?* sade grefrinnan
Agnes.
Försi. slug Anna ned ögonen, men upplyfte den
genast oeh festade dem ned förtroendefull vänlighet pi
Agnes och sade: »Ack, jag måste ofta sjunga visar,
»år jag följde far! lien jag kan inga vackra visor!»
»Du skall lära dig sådana, Anna. . . . Kom hit, ti
skola sjunga båda: jag skall sjunga en af mina visor
för dig, om du sjunger en af dina!»
Anna knäppte ifrigt tillsammans sina händer och såg
så bedjande på henne. »Ack, fftr jag hora, får jag höra
en!» bad hon.
Grefvinnan Agnes smålog och smekle hennes kind.
»Jag vet icke hur del ka« gå för mig att sjunga
härute,» sade hon: »jag är bortskämd vid mitt instrument,
så att jag knappast kan sjunga utan ackompanjemang —
jag är så van vid att ha liksom ett stöd för rösten.
Men jag vill ändå försöka oss emellan härute.»
Hon valde alt sjunga en enkel romans: det var
»Vågen» af Nicander.
Anna lyssnade med djup beundran på de ljufva
tonerna, på de enkla, men betydelsefulla orden:
“Mitt lif ar en våg,
Som rores en tid
I svallande tåg
Vid vindarnes strid” ....
Grefvinnan egde ingen utmärkt röst; men den hade
genom god musikalisk bildning erhållit behag och
säkerhet. Hon sjöng med en hjertlighet och smak, som
på den obildade flickan gjorde ett mäktigt intryck.
»Nu skall äfven du sjttnga, Anna!» sade Agnes,
sedan hon slutat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
