- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
394

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillrätta 1 Jag vet nog, hvem jag har att tacka för mer
ån detta!»

Agnes omfamnade henne. »Du tänker och känner
ädelt, Anna! IIvad vi skola mången gång finna oss
lyckliga tillsammans!»

Sedan Anna i prostens trilla, åtföljd endast af en
pålitlig dräng, afrest till den föga aflägsna byn, begaf
sig grefvinnan Agnes till förmaket. Prostinnan infann
sig der, för att hålla henne sällskap, och nu fingo de
båda damerna tillfälle att utbyta några förtroenden.

»Det är ett högtbegåfvadt barn, det är en i grunden
ädel varelse, som fru grefvinnan emottart» anmärkte
prostinnan, i det hon upplyfte de djupt liggande
ögonen och lät dem med ett allvarligt uttryck hvita på
grefvinnans ansigte.

»Jag har nu närmare öfverlagt med mig sjelf,»
svarade denna: »jag inser det ansvarsfulla, det heliga i
min välmening; men jag skall, med Guds hjelp, utföra
beslutet efter bästa öfvertygelsc. Hon har för mig
öppnat sitt hjerta, fru prostinna! Om icke våra
förhållanden nu vore så, som Försynen gjort dem, skulle
jag bedja Gud just om ett annat sådant hjertas vänskap,
som Annas. Tro mig, jag hade behof af en sådan
väninna; och när jag, utau min förskyllan, fatt henne
just af Guds hand, skall jag bevara henne såsom en
helgedom.»

De djupa, ur sina hålor klart skådande ögonen veko
icke ifrån sitt föremål; det var liksom de med en
mystisk makt velat genomtränga hela grefvinnans väsende
och skåda dess innersta djup, ulan att likväl deras blick
kunde såra grannlagenheten, ty i densamma bodde
alltför mycket heligt allvar, för alt lemia rum åt något
så lumpet, som nyfikenheten. »Jag tror er, fru gref-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free