- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
397

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den andre på samhällets högsta äreställen .... de
lärde känna hvarandra först på sin höga ålderdom.
Ilvar på sitt sätt hade de skapat förbannelser omkring
sig, den ene i nödens och eländets djup, den andre
inom sitt eget höga hus. Men huru har icke den
ve-dcrgällande Försynen uppsökt och upphöjt den
oskyldiga! Jag, fru grefvinna, jag har lidit orätt, jag har
blifvit sårad och bedragen; men jag har vunnit frid
och försoning inom mig sjelf. Jag kufvade mitt hjerta,
sedan Herren hade luktat del — och se, nu glädas
mina åldriga ögon af de ljufvaste syner, af endrägt och
syskonkärlek mellan hjertan, som skola försona
hvarandra; nu kan jag i frid betrakta och välsigna det hus,
dit mina tankar så ofta sväfvat. Min själ har, såsom
en dyster fremmande fågel, med hotfulla förebud
flugit ditåt, under ständig fruktan att finna
vedergällningens verk i full gång: nu kan jag lugnt och stilla
blicka in, ly jag vet att menniskohjertans kärlek och
Guds frid råda derinne. Herren har fullbordat allt på
sitt sätt, ty hans vägar äro icke våra vägar!»

De mystiska orden inneburo dock så mycket ljus för
grefvinnan, att de bekräftade aningen om hennes
föräldrars brott emot den gamla. Hon teg, ty hon ansåg
det icke tillbörligt att forska vidare.

Men då framtog prostinnan en gulddosa. »Här
förvaras tvenne ringar,» sade hon: »de äro er fars och er
mors, fru grefvinna — huru de kommit i mina
händer, behöfver jag icke förklara. Jag ber fru
grefvinnan emottaga och förvara dem, såsom heliga panter på
förlåtelse, försoning, frid! Gud vare med oss båda!
Gud vare oss båda nådefnll och mild, fru grefvinna!»

Prostinnan stod upp, omfamnade den häpna
grefvinnan och lemnade rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free