- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
418

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes, hennes egna, kände hon sig betagen nästan af
en svindel. Med velaodet att ega något var alltför ungt
i hennes själ; hon kunde icke ritt fatta det, ty
egentligen fordrar denna känsla vanans tillhjelp för att
kunna vexa till fullständig kraft. Men hon hade tidigt
lärt att finna behag i drömmarnas lek, i fantasiens
spel; hon kunde känna, kunde njuta och lida i sin
inbillning. Derföre fans hos henne en själens rikedom
äfven under den yttre fattigdomen; hon var en ande
med väldiga, ehuru ännu i högre rymder opröfvade
vingar.

Tankfull vankade hon liksom med smygande steg
öfver golfvet och såg in i sin sängkammare. Der stod
Erika väntande henne.

Anna visste i sin blyghet och ödmjukhet icke rätt
huru hon skulle emottaga de tjenster, som
kammarjungfrun nu ville bevisa henne. Tigande lät hen
af-kläda sig, tilldess hon befann sig endast i en lätt
natt-drägt, som Erika påklädde henne. Derefter satte denna
den lilla ringklockan på bordet vid hufvudgärden, gjorde
en djup nigning, och drog sig tillbaka till sitt rum.

Den ensamma Anna såg sig åter omkring i
skymningen. Det var en känsla af välbehag hon erfor: hon
hade blifvit befriad från ett tvång, hon befann sig —
barfotad.

Sakta tog hon ett steg för att närma sig sin säng;
men det kändes så lätt och ledigt att gå: hon vände
sig om och tog några steg omkring golfvet. Då
ge-nomflög henne en känsla af den gamla friheten, af
vanan att flyga omkring tufvor och stenar vid stranden och
i skogen. Hon tittade ut genom fönstret: det sk«gga~
des utaf gruppen af de åldriga kastanjeträden. Det var
så skuggrikt, så ljuft dunkelt derute; Anna kände liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free