Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven jag kommit att lemna verlden utan att, såsom
förhållandet nu är, efterlemna någon annan, som ärft
mig ?»
»Då äro ju prosten Bergmans våra nära anför
vand-ler?» frågade grefvinnan med tilltagande förundran.
»Slägtskapen är likväl aflägsen!» svarade
general-auditören. »Det hade endast varit den
omständigheten, att lillienstedtska familjen icke efterlemnat några
arfvingar, som kunnat göra det möjligt för en sidogren
att komma i besittning af godsen.»
Grefvinnan Agnes tycktes fattad af djupa tankar.
Slutligen sade hon: »Det vore likväl intressant att
någon gång få se dessa, om än aflägsna, anförvandter.
Vi hade bordt inbjuda prosten till min fars
begraf-ning.»
Crisman Lillie smålog. »Jag t villar om de ens
sjelf-va känna förhållandet. Men nog har det varit min
afsigt alt vid något tillfälle besöka min kusin
prostinnan.»
»Om så sker, framför till henne också min
hels-ning!»
Grefvinnan Annas ögonlock skälfde till: det var liksom
hon velat se upp, men icke förmått det. Det var den
ögonblickligt uppflygande, men åter qväfda, tanken
att få förena sin helsning med denna. Men hon visste
icke, om det var tillåtet att uttrycka denna önskan.
Vid sjelfva afskedet, följande dagen, var Grisman
Lillie mera blek än vanligt. Han var upprörd, då
han tryckte grefvinnan von Schönlebens hand och
förde den till sina läppar.
Äfvcn i hennes blick darrade en lätt rörelse, då hon
tackade honom för hans möda, hans råd, hans kloka
omtanka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
