Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunstatorp ▼ill jag icke hafva någon annan med mig,
än Agnes — utan henne far jag ensam.»
Agnes omfamnade henne. »Helsa den vackra källan
från mig också!» sade hon. »Det är din hemkälla: do
var ju den källans nymf!»
Fröken Ada kom springande i trädgården, der de
båda grefvinnorna hållit detta samtal. Ett ögonblick
hvilade Annas blick med uttrycket af en nyväckt
önskan på del älskliga barnet: hon skulle gerna velat
medtaga det; men snart qväfde hon denna Önskao.
Agnes, i hvars famn Ada först hoppade upp, bemärkte
icke sin väns tanke, som också förjagades i samma
stund den väcktes.
Följande dagen verkställdes resan.
Nu rullade i sin beqväma och eleganta vagn,
om-gifven af öfverflöd, uppvaktad af sin trogna tjenarinna,
den fordna tiggarflickan på samma väg, som hon förut
barfotad trampat. Huru var icke allt omkring henoe
förändradl! Och hon sjelf, äfven hon kände sig
förändrad: del var en djup känsla som vaknat hos henne,
vemodsfull, ödmjuk. 1 början visste hon icke rätt,
om hon i sjelfva verket fann sig lyckligare.
Visserligen var hon ryckt ur djupet af nöd och elände,* men
huru otaliga nya behof, kanske ej mindre känbara ån
den yttre bristen, hade hon icke just genom sin
upp-höjelse iklädl sig! Om hon sjelf fått välja sin lott,
hade hon vall den hvarken så låg som fordom eller
så hög som nu. llennes bildning lät henne inse, huru
bittert det skulle varit alt förblifva den föraktade
tig-gerskan; i sin ödmjukhet ville hon gerna erkänna, att
hennes stånd var oändligt mycket öfver hvad hon
för-tjent eller förmådde uppbära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
