Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemlik. De kände sig derföre nu närmare hvarandra,
utan att derföre Annas vördnad för den högre
erfarenheten, för ålderdomen var ringare; förhållandet, det
moderliga och dotterliga, blef derföre nu till oeh raed
innerligare.
Prosten hade lofvat alt blifva q var hos en hederlig,
förmögen bonde öfver natten, och det skulle smärtat den
gästfrie bonden, om löftet icke blifvit uppfyldt. Han
kom derföre icke hem till natten, utan de båda
damerna fingo tillbringa aftonen på tu man hand med
hvarandra.
Så snart aftonmåltiden var slutad, inbjöd prostinnan
sin gäst i sängkamiiiaren, den helgedom, i hvilken
eljest sällan någon fremmande fått kasta en blick eller
inträda. De satte sig på en liten kanapé, bredvid en
fruntimmers-chiiibriier.
»Jag har infört grefviunan Lillietistedt hit,» sade
prostinnan, »för att för henne öppna mitt hjerta och
meddela åtskilligt, som till och med till en del rör
familjen. Det fins numera ingen i verlden, utom ni, fru
grefvinna, som heter Lilliensledt; de hafva här i vår
kyrka krossat familjens vapen. Den, som uumera en«
sam har anspråk på namnet och äran af vapnet, är ett
fattigdomens barn just härifrån — jag säger det,
emedan ett så rent och ödmjukt sinne, som den ungå Anna
Rahms, icke finner sig såradt af sanningen.»
Anna fattade prostinnans hand och kysste den. »Ack,
hur jag känner mig tacksam emot den, som jag likväl
egentligen har att tacka för min upphöjelse!» utropade
hon.
»Det är Gud som länkat allt så underbart — låtom
oss icke glömma att tacka honom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
