- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
455

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der nickade en björk och lät skuggorna af sina
smidiga, hängande qvistar dansa på rutorna.

Den sopade spiseln var tom. På hyllan stodo tvenne
glas, men — den söndriga tékoppen var borta!

Vid upptäckten af detta sista gick en skugga öfver
Annas drag: det var en förlust hon erfor, en saknad
hon kände.

Med det söndriga kärlet förenade sig ett minne, som
var henne dyrbart; men hon vågade endast tvekande
dröja vid detsamma.

Hon gick ut ur stugan och betraktade omgifningen
med en från fjcrran hemkommen väns glädje att återse
sig i de sinas krets. Hon sträckte, helsande, sina
händer emot trän och klippor.

Äfven källan ville hon besöka; men hon kände sig
besvärad af siu dyrbara drägt.

Med ens satte sig den sköna grefvinnan på en tufva
och drog af sig sina skor och strumpor. Hon tog nå«
gra steg framåt och såg sig omkring, att intet
mensk-ligt öga bemärkte henne. Derefter uppskörtade hon
sin klädning, för att vara ledigare. Hon dröfftde sig
tillbaka i sina barndomsdagar, och ville ännu en gång
smaka deras oskyldiga frihet.

Den sjuttonåriga skönheten hoppade nu från ena
tufvan till den andra. Det giek likväl icke si lått
nu som förr: hon var ifcke längre van att springa bar*
fotad.

Men sedan hon gjort några språng, kände hon sig
mera upplifvad. Med ens ilade hon, såsom en jagad
hind, bortåt, förbi bergsklippan, till källan. De nätta
fötterna flögo såsom hvita småfoglar öfver marken,
och hon stannade, leende för sig sjelf, vid
vattenspegeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free